världens onödigaste blogg

Sen jag kom hit har i princip stängt av alla mina känslor, tankar och problem. Jag är en person som har svårt att ta tag i mina ouplklarade problem, mina tankar och mina känslor. Jag vill ha ärlighet, rakt på sak och att folk även kan förstå mig. Ibland känner jag mig som en Hitler, ursäkta uttrycket. Men jag kan verka så hård. Det är inte min mening. Sen jag åkte har tankar på en viss vän kommit upp konstanst, men jag har inte tagit tag i det. Folk runt mig har inte varit helt ärliga och berättat hela sanningen om orden från denna vän. Detta är saker som borde fått komma fram, som jag skulle fått faca. Just nu sitter jag i en position som jag varken kan säga något eller göra något. Jag sitter i ett visst beroende.. Jag som alltid brukar kunna säga vad jag tycker och tänker. Jag gillar inte när folk underhåller mig saker, speciellt inte om man sitter i en beroende position att inte faca konflikter. Jag vill kunna säga vad jag tycker och tänker och vilja visa mina känslor och tankar.

Detta om en kär vän, som i alla fall aldrig komma försvinna ur mitt hjärta. Det har varit för många år, för att kunna släppa på en dag. Alla skratt, alla tårar, alla minnen vi delat tillsammans. Just nu är det tomt. Sitter och kollar på Australia med Linnea och Malin just nu, den filmen jag delade med den kära vännen som jag inte vill mista och som jag önskar att jag kunde göra allt bra. Jag saknar min vän, jag saknar våra skratt, din humor, våra kvällar.

Jag önskar att folk kan vara ärliga för mig. Visst är jag sårbar, men jag blir ännu mera sårbar när jag får reda på sanningen om vad som underhålls.

Jag skulle vilja vara på ett ställe där jag kan hitta mig själv. Jag tror jag vet vart detta ställt kan tänkas finnas. Jag gillar tanken på att kunna hitta den riktigt Carolina Hansson. Vem jag egentligen är och vad jag egentligen tänker och känner.

Allt från mig.